Här går allt fram med stora steg för tillfället. Vi har börjat gå ut med vagnen nästan varje dag och det tycker han är härligt :) Han går stadigt upp i vikt. I förrgår vägde han 2410 och var 46,5 lång.
Pratade med socialen igår. Det ger en alltid en klump i magen. Tanken på att vi skulle bli av med honom nu, det vore döden för oss. Han är vår prins och det finaste vi har. Men vi försöker att inte tänka så mycket på det utan koncentrerar oss på att bara njuta av honom.
Hur som helst så undrade vi lite hur allt ska gå till nu framöver. Just nu så är vi ett jourhem och för att vi ska få bli ett familjehem så måste vi träffas och komplettera vissa uppgifter. Dom vill även se hur han mår och att allt ser bra ut. Sen ska det upp i förvaltningen tror jag det var, för ett godkännande. Sen efter 6 veckor från att han föddes kan hans biologiska mamma skriva på papper om att hon godkänner att han adopteras bort. Då går det upp i Sveriges alla distanser. Och det verkar som det är där det kommer att ta tid. Ca 5-6 månader. Ja socialen har ju en hel del runt detta att jobba med också. Men dom har sagt till oss att dom inte kommer informera oss om mer än det som är nödvändigt för oss att veta. Vilket känns väldigt skönt! Så om allt går som det ska så är han vår även på papperet till sommaren. Den dagen kommer vi fira stort!! Men första delmålet är att bli ett godkännt familjehem. Sen får man ta en dag i taget.
Imorgon kommer hemsjukvården vid halv nio. Det är extremt tidigt i den här familjen. Särskilt eftersom vår lilla kille tycker man ska vara vaken på natten och sova på dagen :). Men det är alltid spännade att se hur mycket han går upp i vikt och snart hoppas vi på att han får slippa sin sond med. Han äter mer och mer för varje dag så snart klarar han det själv.

Nu har vi varit hemma ett par dagar och det känns väldigt bra. Vår lilla gosse är extremt snäll och är nöjd med livet. Vi kommer få en chock den dagen han börjar skrika. För just nu gör han enbart det när det ska tas blodprover. När vi sa det till sköterskorna så säger dom att det är för att han är för tidigt född. Men så kan det väl ändå inte vara han kommer väl vara så här snäll hela livet :).
Idag har vi haft hemsjukvård för första gången. Det är superlyxigt. Då kommer det hem personal från neovaggan och kollar så att han växer som han ska, och att han har rätt mängd mat.Dom kommer hit tre dagar i veckan. Sen i måndags har han gått upp 85 g så han växer på bra. Men han väger fortfarande bara 2250. Han är en liten kille med stor personlighet. Nappen har blivit en stor favorit när han är vaken, det är ett stort bestyr att behålla den i munnen. Särskilt som den är väldigt stor för hans lilla ansikte. Igår fick han ett fint bud på posten på alla hjärtansdag en nalle och ett kort så nu har han en ny kompis i sängen som han kommer ha mycket glädje av <3

Förlåt för att jag har varit så dålig på att uppdatera bloggen. Henke blev sjuk förra veckan och fick åka hem. Så det har inte varit så mycket tid till att sätta sig vid datorn. Vår älskade son fortsätter göra fina framsteg. Han växer som han ska. Däremot skrämde han oss i lördags då hans koldioxid prov visade att han inte gjorde sig av med det som han skulle. Dom blev förvånade allihop då han har mått bra hela tiden och inte visade några tecken på detta. Så det blev nya prover som var något bättre men inte helt bra. Läkarna tyckte ändå att vi skulle få lite permisson och åka hem en natt. Bara vi kom tillbaka dagen efter och gjorde om proverna. Så hem och sova. Vilket var rena himmelriket. Jag har aldrig uppskattat min säng som då. Dessutom var det underbart att få vara hemma hela familjen. Sen fick vi ta oss en tripp till neo igen. Nya prover. Proverna var något bättre så nu är vi utskrivna med hemsjukvård. Tre dagar i veckan. Vilket känns extremt skönt och tryggt. Efter ett par veckor på sjukhuset så börjar man bli lite koko. Men jag har ju haft det mycket bättre än många andraa. Man går runt där inne och ser den ena efter den andra som har ont och samtidigt ska ta hand om sitt barn. Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått vara med om detta. Utan att behöva göra det jobbiga. Och har dessutom fått en underbar son. Dom har skrattat lite åt mig på neo och sagt att det märks att du inte är nyförslöst, när jag kryper upp i sängen jämnte mina pojkar :).
En annan rolig sak som vi var med om där inne var att eftersom man inte får lämna rummet med barnet när dom är uppkopplade. Så innebar detta att man var ute och åt mat bland alla nyförlösta med barn. Det var en som frågade var har ni ert barn. Nej svarade vi, vi har inget barn vi är bara här och äter för maten är så god :). Han fick ganska rolig min innan vi förklarade hur det egentligen låg till.
Men nu är vi iallafall hemma igen och det ska bli skönt att komma in i rutinerna här hemma nu. Vi håller på att längta ihjäl oss efter våra släkter och vänner. Men som det är nu så får vi inte ta emot några besök då vår lilla kille är extremt infektionskänslig. Men om några veckor hoppas vi på att kunna träffa våra vänner och visa upp vår skatt.

Igår kväll fick vår lilla prins komma in på vårat rum. Så nu är vi en samlad familj. Det känns väldigt bra. Han mår bra och går upp i vikt som han ska. Om det fortsatter såhär så får vi antagligen åka hem i slutet av veckan!!
Det ska bli helt underbart. Nu längtar man hem och till att få börja sitt liv med lillemannen. Väggarna börjar så smått krypa på en här på sjukhuset. Dagarna betår av mat, gos och kontroller. Men vilken fantastisk sjukvård vi har i Sverige. Visst sker det fel och det gör det med allt. Men dom gör ett fantastiskt jobb och dessutom är det väldigt billigt mot andra länder. Här inne är vi uppassade av skötare, sjuksköterskor och läkare hela tiden. Undra om man kan ta med ett par av dom hem sen :)

Ännu en dag med massa mys har gått. Lillprinsen har gjort stora framsteg idag igen. Idag har han varit utan sin sipap (andningshjälp). Han har klarat det riktigt bra. Fortsätter det såhär så kommer han slippa den helt. Han har även tagit sitt första bad. Det var lite märkligt men efter en stund så var det inte alls dumt. Dom har även gjort ett ultraljud på hjärnan som såg bra ut. Så idag är det bara goda nyheter. Helt underbart.

Eftersom vår prins är för tidigt född så spenderar vi just nu vår tid i en bubbla på neo. Man ligger och gosar flera timmar, man äter och man försöker ta sig ut en runda varje dag. Den som inte ligger med lillkillen sitter och kollar på alla maskiner som piper så fort det är något som är tokigt. Vilket till 99,9 % är att det är någon sladd som har lossnat. Idag har vi fått många positiva besked. Han klarar sig bättre och bättre utan andningshjälpen och han har lugnat ner sin andning. Om allt fortsätter såhär så får han snart flytta in till oss på rummet. Helt underbart. Tiden går faktiskt extremt snabbt. Det trodde man inte innan. Självklart början man längta hem till sitt liv, sin familj och vänner. Men tänk vilken möjlighet vi har. Vi har all hjälp man kan tänka sig och vi hinner verkligen lära känna prinsen och hans signaler innan vi åker hem. Sen är det inte så tokigt att få maten serverad varje dag med. Nu ska vi försöka sova lite. Natti natti