Nu har han kommit våran lilla kille. Han är världens finaste och mår bättre än vad vi trodde. Han är en riktig liten kämpe. Nu myser vi en massa och bara njuter av stunden. Varje gång det är en liten förbättring så är man stolt som aldrig förr. Det har varit en känslomässig berg och dalbana. Då vi har delat sjukhus med den biologiska mamman så i början var man orolig över att vi skulle springa ihop. Sen kom det. Hon ville träffa honom. Våra hjärtan höll på att stanna. Hon ville ta förväl. Vilket är helt förståligt men tänk om hon ångrar sig. Hon satt hos honom i en timme och den var den längsta i våra liv. Sen ville hon träffa oss och säga hej. Det blev inte så mycket mer än så. För jag grät och hon grät. Men det jag tänker skriva om henne är att hon är en fantastisk människa som har satt honom i första rum och inte sig själv. Det är det vi tar med oss och kommer berätta för honom när han blir större.
Nu ska vi bara njuta av varje dag vi får med vår son. Och hoppas att dom här månaderna går fort tills han är vår även på papperet.

Vad vore livet utan ens vänner? Kan säga med säkerhet att jag har dom finaste vänner man kan ha och är djupt tacksam för det. Jag vet att alla skulle finnas där om vi skulle behöva dom. Dom piggar alltid upp och får en på bra humör.
Nu har vi nog packat ner det mesta av det som ska med till neo. Bara nerverna som ska lägga sig på plats med. Frågan är när dom gör det och om dom gör det. Tänk snart är det dags snart är vi förhoppningsvis 3 i familjen. Det är svårt att ta till sig och svårt att tro på. Man har ju blivit ledsen så många gånger innan. Varför skulle denna gången vara annorlunda? Men nu håller vi alla tummar för att det faktiskt är vår tur denna gången. Kram till er.

Idag har vi försökt förberda oss lite mer. Vi har varit och ställt undan en vagn. Spännande. Hittade en superfin Emmaljunga. Henke och jag är inga svåra kunder. Vi hittar något snabbt som vi tycker är fint och som ser bra ut. Frågar lite och sen bestämmer vi oss för den. Varför kolla på en massa olika :). Ska tilläggas att vi fick väldigt bra hjälp. Efter det bar det av för ett besök på neovaggan. Och nu kan jag säga att nerverna började sätta sig ordentligt.
Även här väldigt trevligt bemötande. Vi fick gå runt och titta lite på kuvösen och på vårt rum, där vi nu ska spendera några veckor. Helt plötsligt blev allt väldigt verkligt. Detta händer verkligen. Hon berättade lite om hur sköra barn som är tidigt födda är. Man kan tex inte lyfta båda benen när man byter blöjor. För då finns det en risk att det kan spricka ett blodkärl i hjärnan. Man ska istället hjälpas åt och lägga barnet på sidan, lyfta ett ben och vara väldigt försiktig.
Kommer vara så rädd för att göra något fel. Men vi kände oss båda trygga med personalen där inne. Vi kommer få mycket hjälp och stöd. Dom kommer visa och även vara med tills vi känner oss säkra. Vilket känns väldigt tryggt. Nu vill vi bara att det ska var dags. Man blir bara mer och mer nervös för varje dag som går. Men snart väldigt snart är det dags.

Idag har vi vinkat av mamma och pappa som ska till Gran Canaria. Meningen var att vi skulle åka alla fyra för att fira min 30-årsdag. Nu blir det ett annat firande istället.
Vi har nu haft ganska mycket kontakt med personal på neovaggan. När vi pratade igår så undrade hon om inte vi ville komma och titta innan det är dags. Det brukar man få göra när man är gravid sa hon. Ja det är ju en annorlunda graviditet men ändå en sorts graviditet. Så imorgon ska vi åka dit och få träffa en i personalen som ska visa oss runt och svara på eventuella frågor. Lär bli många frågor för henne att svara på :).
Nu är det bara ett par dagar kvar tills vi ska infinna oss där vid 7.30 på morgonen. Vi kommer vara grymt nervösa.

Idag har Henke och jag varit inne på babyproffset och skulle köpa en badbalja. Dom tittar lite fint på min mage och frågar är det ni som ska ha barn. Ja säger vi. Då kunde man gå in på deras hemsida och skriva i något formulär. Så fick man en sopptunna för blöjor. Sen var vi på Auto gruppen. Tänkte att vi skulle kolla på en kombi om vi skulle byta. På något sätt fick vi in det på att det är bra att ha när man ska ha barn. Snabbt tittar han på magen och säger inget mer. Efter ett tag sa han har ni barn? Nej vi ska ha. Åh vad roligt när är det dags?? På måndag :) Han såg lite fundersam ut, så sen berättade jag att vi ska adoptera. Summa sumarum av denna dagen. Det är länge sen jag kände mig för smal ;).

Igår var det då dags för inspektion. Usch så nervös jag var innan hon kom. Det behövde jag inte vara. In kom en väldigt glad varm och pratglad kvinna. Hur lätt som helst att prata med. Vi började med att kolla på huset och var bebisen ska få bo. Hon tyckte att vi bor väldigt fint. Men vad ska hon säga haha. Sen kom Henke hem. Då satte vi oss ner och tog en fika. Pratade en del om vad vi har att vänta oss. Hon trycker hårt på att mamman kan ändra sig. Det kan även vara så att pappan vill ha vårdnaden om barnet. Men även att det är viktigt att vi är inställda på att barnet kanske inte ens överlever. Sen sa hon att hon trycker hårt på allt detta för då kan det bara bli bättre. Och det är ju sant. Vi måste ha detta i bakhuvudet i minst ett halvår. Innan vi kan se oss som mamma och pappa även på papper. Det kommer bli en lång väg att gå. Mycket kan gå fel.
Idag har vi pratat med chefen på neovaggan. Där lät det hela mer positivt. Barnet ser ut att må bra och följer kurvan. Väldigt skönt att höra. Barnet mår bra. Dom har dessutom tagit hand om många barn som är förtidigt födda eller prematura. Det vi kan vänta oss enligt henne är att barnet behöver extra syre. Om det blir en sluten kuvös eller inte visste hon inte nu. Men hon hoppades på att bebisen ska klara sig utan sluten kuvör. Så vi får ha barnet hos oss. Bebisen kan även ha svårt att hålla tempen och kan få gulsot. Detta kändes som rena barnleken jämnfört med vad vi har läst på nätet hjärnblödningar som leder till grav utvecklingsstörning, ej utvecklade lungor som kan leda till astma osv. Detta kan ju också hända givetvis men det kändes ändå skönt att hon inte tog upp det som något vanligt. Hon trodde att vi skulle behöva stanna på neovaggan i 4-5 veckor. Även det lät ju bättre än det dom har sagt innan. Där vi skulle vara där minst 2 månader. Men om man ska vara ärlig så känns det bättre att vara där tills allt känns stabilt. Sen får det vara över 2 månader om det behövs. Bara barnet mår bra. Nu ska vi åka och låna en spjälsäng av min syster och bädda iordning. Nu närmar det sig med stora steg :)

Så kom den som ett brev på posten. Oron. Idag kommer dom på inspektion från flickans hemkommun.. Ja inspektion är mitt ord. Dom kallar det för möte.. Huset är nu städat. Men är det tillräckligt städat eller för mycket?? Det ska ju se naturligt ut. Men det kanske inte är det man vill att folk ska se. När det ligger saker lite överallt haha. Och vad ska man ha på sig? Inte för strikt och inte för ledigt. Ja naturligt för oss när vi är hemma själva är mysbyxor. Känns inte så passande. Dom bryr sig antagligen inte alls om detta. Men man vet ju aldrig. Jaja vi får se hur allt går idag. Förhoppningsvis får vi inte ett rött kryss i protokollet.