Vad vore livet utan ens vänner? Kan säga med säkerhet att jag har dom finaste vänner man kan ha och är djupt tacksam för det. Jag vet att alla skulle finnas där om vi skulle behöva dom. Dom piggar alltid upp och får en på bra humör.
Nu har vi nog packat ner det mesta av det som ska med till neo. Bara nerverna som ska lägga sig på plats med. Frågan är när dom gör det och om dom gör det. Tänk snart är det dags snart är vi förhoppningsvis 3 i familjen. Det är svårt att ta till sig och svårt att tro på. Man har ju blivit ledsen så många gånger innan. Varför skulle denna gången vara annorlunda? Men nu håller vi alla tummar för att det faktiskt är vår tur denna gången. Kram till er.