Förlåt för att jag har varit så dålig på att uppdatera bloggen. Henke blev sjuk förra veckan och fick åka hem. Så det har inte varit så mycket tid till att sätta sig vid datorn. Vår älskade son fortsätter göra fina framsteg. Han växer som han ska. Däremot skrämde han oss i lördags då hans koldioxid prov visade att han inte gjorde sig av med det som han skulle. Dom blev förvånade allihop då han har mått bra hela tiden och inte visade några tecken på detta. Så det blev nya prover som var något bättre men inte helt bra. Läkarna tyckte ändå att vi skulle få lite permisson och åka hem en natt. Bara vi kom tillbaka dagen efter och gjorde om proverna. Så hem och sova. Vilket var rena himmelriket. Jag har aldrig uppskattat min säng som då. Dessutom var det underbart att få vara hemma hela familjen. Sen fick vi ta oss en tripp till neo igen. Nya prover. Proverna var något bättre så nu är vi utskrivna med hemsjukvård. Tre dagar i veckan. Vilket känns extremt skönt och tryggt. Efter ett par veckor på sjukhuset så börjar man bli lite koko. Men jag har ju haft det mycket bättre än många andraa. Man går runt där inne och ser den ena efter den andra som har ont och samtidigt ska ta hand om sitt barn. Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått vara med om detta. Utan att behöva göra det jobbiga. Och har dessutom fått en underbar son. Dom har skrattat lite åt mig på neo och sagt att det märks att du inte är nyförslöst, när jag kryper upp i sängen jämnte mina pojkar :).
En annan rolig sak som vi var med om där inne var att eftersom man inte får lämna rummet med barnet när dom är uppkopplade. Så innebar detta att man var ute och åt mat bland alla nyförlösta med barn. Det var en som frågade var har ni ert barn. Nej svarade vi, vi har inget barn vi är bara här och äter för maten är så god :). Han fick ganska rolig min innan vi förklarade hur det egentligen låg till.
Men nu är vi iallafall hemma igen och det ska bli skönt att komma in i rutinerna här hemma nu. Vi håller på att längta ihjäl oss efter våra släkter och vänner. Men som det är nu så får vi inte ta emot några besök då vår lilla kille är extremt infektionskänslig. Men om några veckor hoppas vi på att kunna träffa våra vänner och visa upp vår skatt.

Igår kväll fick vår lilla prins komma in på vårat rum. Så nu är vi en samlad familj. Det känns väldigt bra. Han mår bra och går upp i vikt som han ska. Om det fortsatter såhär så får vi antagligen åka hem i slutet av veckan!!
Det ska bli helt underbart. Nu längtar man hem och till att få börja sitt liv med lillemannen. Väggarna börjar så smått krypa på en här på sjukhuset. Dagarna betår av mat, gos och kontroller. Men vilken fantastisk sjukvård vi har i Sverige. Visst sker det fel och det gör det med allt. Men dom gör ett fantastiskt jobb och dessutom är det väldigt billigt mot andra länder. Här inne är vi uppassade av skötare, sjuksköterskor och läkare hela tiden. Undra om man kan ta med ett par av dom hem sen :)

Ännu en dag med massa mys har gått. Lillprinsen har gjort stora framsteg idag igen. Idag har han varit utan sin sipap (andningshjälp). Han har klarat det riktigt bra. Fortsätter det såhär så kommer han slippa den helt. Han har även tagit sitt första bad. Det var lite märkligt men efter en stund så var det inte alls dumt. Dom har även gjort ett ultraljud på hjärnan som såg bra ut. Så idag är det bara goda nyheter. Helt underbart.

Eftersom vår prins är för tidigt född så spenderar vi just nu vår tid i en bubbla på neo. Man ligger och gosar flera timmar, man äter och man försöker ta sig ut en runda varje dag. Den som inte ligger med lillkillen sitter och kollar på alla maskiner som piper så fort det är något som är tokigt. Vilket till 99,9 % är att det är någon sladd som har lossnat. Idag har vi fått många positiva besked. Han klarar sig bättre och bättre utan andningshjälpen och han har lugnat ner sin andning. Om allt fortsätter såhär så får han snart flytta in till oss på rummet. Helt underbart. Tiden går faktiskt extremt snabbt. Det trodde man inte innan. Självklart början man längta hem till sitt liv, sin familj och vänner. Men tänk vilken möjlighet vi har. Vi har all hjälp man kan tänka sig och vi hinner verkligen lära känna prinsen och hans signaler innan vi åker hem. Sen är det inte så tokigt att få maten serverad varje dag med. Nu ska vi försöka sova lite. Natti natti

Nu har han kommit våran lilla kille. Han är världens finaste och mår bättre än vad vi trodde. Han är en riktig liten kämpe. Nu myser vi en massa och bara njuter av stunden. Varje gång det är en liten förbättring så är man stolt som aldrig förr. Det har varit en känslomässig berg och dalbana. Då vi har delat sjukhus med den biologiska mamman så i början var man orolig över att vi skulle springa ihop. Sen kom det. Hon ville träffa honom. Våra hjärtan höll på att stanna. Hon ville ta förväl. Vilket är helt förståligt men tänk om hon ångrar sig. Hon satt hos honom i en timme och den var den längsta i våra liv. Sen ville hon träffa oss och säga hej. Det blev inte så mycket mer än så. För jag grät och hon grät. Men det jag tänker skriva om henne är att hon är en fantastisk människa som har satt honom i första rum och inte sig själv. Det är det vi tar med oss och kommer berätta för honom när han blir större.
Nu ska vi bara njuta av varje dag vi får med vår son. Och hoppas att dom här månaderna går fort tills han är vår även på papperet.

Vad vore livet utan ens vänner? Kan säga med säkerhet att jag har dom finaste vänner man kan ha och är djupt tacksam för det. Jag vet att alla skulle finnas där om vi skulle behöva dom. Dom piggar alltid upp och får en på bra humör.
Nu har vi nog packat ner det mesta av det som ska med till neo. Bara nerverna som ska lägga sig på plats med. Frågan är när dom gör det och om dom gör det. Tänk snart är det dags snart är vi förhoppningsvis 3 i familjen. Det är svårt att ta till sig och svårt att tro på. Man har ju blivit ledsen så många gånger innan. Varför skulle denna gången vara annorlunda? Men nu håller vi alla tummar för att det faktiskt är vår tur denna gången. Kram till er.

Idag har vi försökt förberda oss lite mer. Vi har varit och ställt undan en vagn. Spännande. Hittade en superfin Emmaljunga. Henke och jag är inga svåra kunder. Vi hittar något snabbt som vi tycker är fint och som ser bra ut. Frågar lite och sen bestämmer vi oss för den. Varför kolla på en massa olika :). Ska tilläggas att vi fick väldigt bra hjälp. Efter det bar det av för ett besök på neovaggan. Och nu kan jag säga att nerverna började sätta sig ordentligt.
Även här väldigt trevligt bemötande. Vi fick gå runt och titta lite på kuvösen och på vårt rum, där vi nu ska spendera några veckor. Helt plötsligt blev allt väldigt verkligt. Detta händer verkligen. Hon berättade lite om hur sköra barn som är tidigt födda är. Man kan tex inte lyfta båda benen när man byter blöjor. För då finns det en risk att det kan spricka ett blodkärl i hjärnan. Man ska istället hjälpas åt och lägga barnet på sidan, lyfta ett ben och vara väldigt försiktig.
Kommer vara så rädd för att göra något fel. Men vi kände oss båda trygga med personalen där inne. Vi kommer få mycket hjälp och stöd. Dom kommer visa och även vara med tills vi känner oss säkra. Vilket känns väldigt tryggt. Nu vill vi bara att det ska var dags. Man blir bara mer och mer nervös för varje dag som går. Men snart väldigt snart är det dags.