Idag fick vi ett positivt besked :). Någon månad efter att vår prins föddes, började socialen att utreda faderskapet. Detta har känts väldigt tungt. Då vi hela tiden har känt att är det något som ska gå fel så är det väl just det. Att hans biologiska pappa vill ha vårdnaden av honom. Soc har sagt att man måste ju förstå att han har rätt att veta sin bakgrund. Det håller jag med om. Men eftersom vi har en fin kontakt med hans biologiska mamma så vet vi att han kan få reda på allt om han vill när han blir äldre. Det jag tycker är för jävligt är att dom kommer och slänger detta i ansiktet på oss när vi redan var rädda för att hans biologiska mamma skulle ta tillbaka honom. Kunde dom inte tänkt på det INNAN vi fick honom? Men det går kanske inte till så. Jaja idag fick vi iallafall reda på att ärendet har lagts ner och att dom har godkänt att fadern inte ska kontaktas. Eller som dom säger fader okänd. Detta kanske låter grymt, men i Sverige har mamman rätt att vägra säga vem pappan är. Både om man tänker behålla sitt barn eller adoptera bort det. För oss som adoptivföräldrar känns ju detta väldigt skönt. Hade varit vår undergång om vi blev av med vår son. Så nu ska papprena upp i rätten och godkännas där. Sen är det färdigt!! Just nu känns livet väldigt bra.
Kramar

Börjar med ännu ett förlåt. Är verkligen kass på att uppdatera :( Insåg att det var länge sen jag skrev när jag läste sista inlägget. Efter det har vi blivit helt utskrivna från Neo han har blivit av med sin sond för ca 2 månader sen. Nu äter han och blir större och större och större, Tittade häromdagen på dom kläderna som han hade när vi åkte hem från Neo oj oj vad han har växt. Sista besöket på BHV vägde han 4560 och var 54 lång. Kurvorna pekar rakt upp. Det är så himla skönt. På adoptionsfronten har det hänt en hel del men inte så mycket som direkt har gjort någon skillnad för oss. Vi har blivit utredda och åter utredda. Vilket ju är bra. Men ibland undrar man hur många gånger dom behöver veta samma saker :). Dom utreder hur prinsen mår och har det. Sen ska det bli en matchning, så dom ser att vi passar ihop. Dom håller på att utreda oss för att bli familjehem och inför adoptionen. Men som det ser ut nu så kan vi snart skicka in våra papper till rätten, där vi ska ansöka om adoption. Det ska bli helt underbart när allt detta är färdigt och vi kan släppa allt vad det gäller att bli av med honom. Han är vår stora glädje i livet. Man kan inte ens tänka hur det skulle vara att ha ett liv utan honom nu.

Här går allt fram med stora steg för tillfället. Vi har börjat gå ut med vagnen nästan varje dag och det tycker han är härligt :) Han går stadigt upp i vikt. I förrgår vägde han 2410 och var 46,5 lång.
Pratade med socialen igår. Det ger en alltid en klump i magen. Tanken på att vi skulle bli av med honom nu, det vore döden för oss. Han är vår prins och det finaste vi har. Men vi försöker att inte tänka så mycket på det utan koncentrerar oss på att bara njuta av honom.
Hur som helst så undrade vi lite hur allt ska gå till nu framöver. Just nu så är vi ett jourhem och för att vi ska få bli ett familjehem så måste vi träffas och komplettera vissa uppgifter. Dom vill även se hur han mår och att allt ser bra ut. Sen ska det upp i förvaltningen tror jag det var, för ett godkännande. Sen efter 6 veckor från att han föddes kan hans biologiska mamma skriva på papper om att hon godkänner att han adopteras bort. Då går det upp i Sveriges alla distanser. Och det verkar som det är där det kommer att ta tid. Ca 5-6 månader. Ja socialen har ju en hel del runt detta att jobba med också. Men dom har sagt till oss att dom inte kommer informera oss om mer än det som är nödvändigt för oss att veta. Vilket känns väldigt skönt! Så om allt går som det ska så är han vår även på papperet till sommaren. Den dagen kommer vi fira stort!! Men första delmålet är att bli ett godkännt familjehem. Sen får man ta en dag i taget.
Imorgon kommer hemsjukvården vid halv nio. Det är extremt tidigt i den här familjen. Särskilt eftersom vår lilla kille tycker man ska vara vaken på natten och sova på dagen :). Men det är alltid spännade att se hur mycket han går upp i vikt och snart hoppas vi på att han får slippa sin sond med. Han äter mer och mer för varje dag så snart klarar han det själv.

Nu har vi varit hemma ett par dagar och det känns väldigt bra. Vår lilla gosse är extremt snäll och är nöjd med livet. Vi kommer få en chock den dagen han börjar skrika. För just nu gör han enbart det när det ska tas blodprover. När vi sa det till sköterskorna så säger dom att det är för att han är för tidigt född. Men så kan det väl ändå inte vara han kommer väl vara så här snäll hela livet :).
Idag har vi haft hemsjukvård för första gången. Det är superlyxigt. Då kommer det hem personal från neovaggan och kollar så att han växer som han ska, och att han har rätt mängd mat.Dom kommer hit tre dagar i veckan. Sen i måndags har han gått upp 85 g så han växer på bra. Men han väger fortfarande bara 2250. Han är en liten kille med stor personlighet. Nappen har blivit en stor favorit när han är vaken, det är ett stort bestyr att behålla den i munnen. Särskilt som den är väldigt stor för hans lilla ansikte. Igår fick han ett fint bud på posten på alla hjärtansdag en nalle och ett kort så nu har han en ny kompis i sängen som han kommer ha mycket glädje av <3

Förlåt för att jag har varit så dålig på att uppdatera bloggen. Henke blev sjuk förra veckan och fick åka hem. Så det har inte varit så mycket tid till att sätta sig vid datorn. Vår älskade son fortsätter göra fina framsteg. Han växer som han ska. Däremot skrämde han oss i lördags då hans koldioxid prov visade att han inte gjorde sig av med det som han skulle. Dom blev förvånade allihop då han har mått bra hela tiden och inte visade några tecken på detta. Så det blev nya prover som var något bättre men inte helt bra. Läkarna tyckte ändå att vi skulle få lite permisson och åka hem en natt. Bara vi kom tillbaka dagen efter och gjorde om proverna. Så hem och sova. Vilket var rena himmelriket. Jag har aldrig uppskattat min säng som då. Dessutom var det underbart att få vara hemma hela familjen. Sen fick vi ta oss en tripp till neo igen. Nya prover. Proverna var något bättre så nu är vi utskrivna med hemsjukvård. Tre dagar i veckan. Vilket känns extremt skönt och tryggt. Efter ett par veckor på sjukhuset så börjar man bli lite koko. Men jag har ju haft det mycket bättre än många andraa. Man går runt där inne och ser den ena efter den andra som har ont och samtidigt ska ta hand om sitt barn. Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått vara med om detta. Utan att behöva göra det jobbiga. Och har dessutom fått en underbar son. Dom har skrattat lite åt mig på neo och sagt att det märks att du inte är nyförslöst, när jag kryper upp i sängen jämnte mina pojkar :).
En annan rolig sak som vi var med om där inne var att eftersom man inte får lämna rummet med barnet när dom är uppkopplade. Så innebar detta att man var ute och åt mat bland alla nyförlösta med barn. Det var en som frågade var har ni ert barn. Nej svarade vi, vi har inget barn vi är bara här och äter för maten är så god :). Han fick ganska rolig min innan vi förklarade hur det egentligen låg till.
Men nu är vi iallafall hemma igen och det ska bli skönt att komma in i rutinerna här hemma nu. Vi håller på att längta ihjäl oss efter våra släkter och vänner. Men som det är nu så får vi inte ta emot några besök då vår lilla kille är extremt infektionskänslig. Men om några veckor hoppas vi på att kunna träffa våra vänner och visa upp vår skatt.

Igår kväll fick vår lilla prins komma in på vårat rum. Så nu är vi en samlad familj. Det känns väldigt bra. Han mår bra och går upp i vikt som han ska. Om det fortsatter såhär så får vi antagligen åka hem i slutet av veckan!!
Det ska bli helt underbart. Nu längtar man hem och till att få börja sitt liv med lillemannen. Väggarna börjar så smått krypa på en här på sjukhuset. Dagarna betår av mat, gos och kontroller. Men vilken fantastisk sjukvård vi har i Sverige. Visst sker det fel och det gör det med allt. Men dom gör ett fantastiskt jobb och dessutom är det väldigt billigt mot andra länder. Här inne är vi uppassade av skötare, sjuksköterskor och läkare hela tiden. Undra om man kan ta med ett par av dom hem sen :)

Ännu en dag med massa mys har gått. Lillprinsen har gjort stora framsteg idag igen. Idag har han varit utan sin sipap (andningshjälp). Han har klarat det riktigt bra. Fortsätter det såhär så kommer han slippa den helt. Han har även tagit sitt första bad. Det var lite märkligt men efter en stund så var det inte alls dumt. Dom har även gjort ett ultraljud på hjärnan som såg bra ut. Så idag är det bara goda nyheter. Helt underbart.